Livet, ska de va så jävla svårt...?!?!

Jag har förstått att jag har på tok för mycket tid just nu att tänka, analyser och studera folk.

 

Var ute i måndags morgon och gick, försöker jobba för Beach 2013 :P, så såg jag en kvinna som också var ute och gick. Jag såg henne redan när jag lämnade barnen på skolan.

Hon hade gått långt men vi hade tydligen tänkt gå samma väg så hon fick gå före, å då börja jag tänka....

*Varför har du så korta byxor?*

Jjag skulle också vilja ha liknade skor som hon, undra var hon köpt dom?*

*Varför är hon ute och går nu, arbetslös eller jobbar hon skift kanske?*

*Men oj hur långt ska hon gå?*

*Undra var hon bor, hon har säkert barn som är i 12-18 års åldern*

*Inte så snyggt att ha vanliga trosor under så tajta byxor!!!*

*Tänk om hon blir på körd, tro om de finns nån make då som kommer att sakna henne eller bara barn. Ä ju så många som separerar*

*Men vad skulle jag göra då, ringa 112 men sedan då? Jag kan inte hjärt&lung räddning!!*

*Jag kanske skulle gå på nån sån kurs igen, mamma har ju pratat om sånt*

*Tänk om det skulle hända T något hemma och jag måste hjälpa honom*

*Barnen kan iaf ringa 112 de har dom lärt sig på skolan, hemma och på mjölkpaketet*

*Mun, Näsa, Ögon 112*

*Vem kommer på dessa saker, vem hittar på reklamen på mjölken?*

 

Samma sak igår när jag var ut på kvällen, jag går en sträcka på 20-30 minuter sedan vänder jag och gå hem. Då när jag skulle vända såg jag en "tant" lite längre bort som var närmare 70år.

Det tog 2 min sedan kände jag någon närma sig bakom mig, hon gick tok fort och jag kände mig som 70 år :D

Och då börja jag tänka:

* Tro om hon är änka och funnit en ny kärlek som hon vill vara tränad för*

*Varför log hon när hon passera mig, tänkte hon att "fan vad jag är bra som kommer ikapp 25åringar"*

 

Jag kan även tänka tankar om olika händelser som skulle kunna hända.

Tillexempel att tänk om Alnöbron rasar nu när jag går här under. Då skulle hundratals människor bli drabbade av att sina nära går bort. Tänk alla bilar som blir mos. Vad många begravningar de blir på samma gång. Undra hur många barn som blir föräldralösa, undra om de har nån farmor eller mormor som kan ta hand om dom. Och om bron rasar, hur ska vi då ta oss till fastlandet??

Och om jag nu dör då, vad kommer då att hända T och barnen. Vem ska laga maten, kommer han att få veta idag att jag var där och omkom. Kommer han att bo kvar i vårt hus med barnen? Kommer han att sälja "peggan" direkt eller? Hur fort städar han ut mina kläder, kastar han de eller ger bort de? Kommer nån annan bära mina nya jeans och vita topp jag köpte i Malmö och aldrig använt? Kommer Hon att tycka om kläderna lika mycket som jag?  

 

Ååååååå detta driver mig till vansinne ibland. Jag måste stoppa mig själv för att driva iväg i tankarna.

 

Men alla mina tankar gör ju att jag funderar på vad Andra tänker när de ser MIG! Därav rubriken, men även om man tycker något positivt, *oj vad fin hon är i håret* borden man då inte säga det högt till personen? Jag skulle då bli glad om någon gjorde de :)

 

 

xoxo / Jenny

Det blev 3 nätter i Malmö som jag nog aldrig glömmer.

 

Då jag redan vet att jag har 2 autoantikroppar så har jag hunnit tänka en del.....men...

 

I onsdags kväll var jag SÅÅ nervös, kunde knappt packa. Allt jag tänkte på var hur hemskt allt kändes, hur ledsen jag var. Hur allt kunde förändras över en dag. Att mitt liv kunde rasa. 

Jag var rädd och orolig.

 

 

Tågresan ner på 9 timmar med mamma fick mig att tänka och fundera. Och det hjälpte mig mycket, jag kände ro och det var inte så farligt. För hur mycket jag än oroar mig så kommer jag få typ 1 varesig jag vill eller inte. Denna resan ändrar inte detta.

Men jag bidrar med något, jag är kanske bara 0.00000000001% i denna studien man jag är ju de iaf :)

 

<3 Bästa Kusin Sofie <3 stod och väntade när vi kom in till Malmö Centralstation.

Vi skulle sova där en natt tillsammans.

Och vi blev bjuden på en underbart god middag :) 

 

Så torsdagskvällen kom och sista biten mat, la mig tidigt och klev upp i sista sekund då jag inte fick äta något 10 timmar innan jag skulle vara på CRC , TrialNet.

Promenaden dit med mamma var lite jobbig då jag hade stövlarna med högsta klacken ( skylla mig själv ) men eftersom vi skulle hitta dit och mamma flyttade ju därifrån för några år sedan ;) så gick jag med GPS:en hela vägen :)

 

När vi hittat rätt och klev in på TrialNet så hann jag inte ens tänka.

Alla var så trevliga och snälla.

De vägde och mätte mig, 54,9kg och 171cm sa dom. Det är frukostens fel :P

Fick svara på några frågor och sedan tog de några rör med blod.

Jag hade ett blodsocker värde på 4.4 när allt började.

Det var efter detta som det roliga började, jag skulle dricka flytande socker med apelsin smak typ :) Det var äckligt men 2dl på 5 min och sedan fick jag ligga och vila i 2 timmar.

Kvinnan som tog hand om mig jobbar med forskningen och kom in var 30minut och tog 4 rör med blod.

När detta var över så kolla hon mitt blodsocker igen, 6.4 låg jag på.

Alla rör med blod skickades till USA.

 

 

Sedan gick vi och åt frukost mamma och jag, de behövdes.

Efter detta tog mamma och jag tåget till

 

 

Efter 2 nätter med väldigt lite sömn blir de lite "slappa i soffan" innan jag tar tag i saker.

 

Min mage är upp o ner, jag sover dåligt, jag är rädd och nervös....

Försöker tänka på roliga saker, fotograferingen med Bästa Maria , vi hade sååå skoj.