Do You Want A Perfect Girl? Go Buy A Barbie!
Senaste 2 veckorna har varit ett känslomässig kaos.
Jag försöker komma på vad JAG vill göra med mitt liv nu när jag KAN välja lite vilken väg jag ska gå. Men för att kunna göra detta behöver jag ett bollplank, någon som lyssnar och känner mig. Någon som kan komma med ideér och lösningar. Inte suckar och bara tycker att jag ska bestämma mig. Inte ger mig falska föhoppningar.
Personen måste förstå min "värdelöshets-känsla" av att snart fylla 25+5 och inte ha ett arbete. Inte känna att det jag gör har något värde. Veta att 2 av de 3 personer jag passar upp på dagarna knappt säger "tack för maten" om jag inte ber om det.
Soffläge med ams.se på datorn och en kaffe i handen börjar bli så tröttsamt.
Känns som att jag ska koncentrera mig på att bestämma mig för vilka kurser jag ska hoppa på.
MEN..
Jag saknar att halv 9 gå en trappa ner och sätta mig vid fika-bordet och känna mig behövd av några som alltid fick mig att skratta.
Miss you!!
4-årsdagen med Natalies diabetes var förra veckan.
Natalie fick då välja middag och det blev makaroner & korv :)
Hon växer verkligen med sjukdomen och lär känna sin kropp mer och mer.
Och jag ska ner till Malmö i april och bidra me det jag kan för forskningen om typ 1 diabetes.
DU kan hjälpa barn med diabetes!
Skicka ett SMS med texten HOPP till
72929
Och du skänker 50:-
xoxo / Jenny
Kommentarer
Trackback
