Rädslan är enorm, mardrömmarna många och verkliga.
Som alla "Vanliga Människor" så är jag rädd för att behöva begrava mina barn eller att nån lämnar oss i förtid.
MEN!!!!!
Det finns en sak till som gör mig rädd, ledsen, orolig, skräckslagen, hjärtat slår i 300 och nätterna blir svettiga.
ORMAR!
Jag är så fruktansvärt rädd för ormar.
Jag vet inte hur jag ska hantera de, rädslan att möta en är fruktansvärd. Om jag är på djurpark eller liknande så går jag aldrig in i husen där de är. När jag var till Furuvik med dottern i Juni så de jag tänkte på konstant medans vi gick bland djuren va att "tänk om de e en orm här".
Jag är rädd för att gå nere på strand promenaden som är några meter från oss för skulle jag se en orm där så ver jag att de e i närheten.
Skulle jag se en på vår tomt blir det en "Till Salu" - skylt.
Jag har berättar och sagt till de jag känner att ser ni en orm på er tomt så berätte det f*n inte för mig för då kommer jag inte tillbaka.
Det jag inte vet mår jag inte dåligt av!!
Än så länge har alla respekterar detta och jag hoppas de förblir så. Annars e de ett bra sätt att bli av med mig 😜
Dyker fanskapen upp på tv åker fötterna upp och mardrömmar i 2-3 nätter är väntade 😔
De få gånger jag sett dom i verkligheten glömmer jag aldrig. Jag kommer ihåg var, känslan och kan återleva ögonblicket om å om igen.
Jag är livrädd. Respektera de, snälla!
/J
Kommentarer
Trackback
