Gråtit på chefens rum 😥

Önskar jag hade glada å roliga saker att skriva om, men allt tråkigt och ledsamt tar över. 

Igår var jag på Barnmottagningen med Natalie med ett hopp om att hon skulle få beviljat Animas Vibe pump med sensor 365dagar/år. 
Mötet gick som jag trodde men inte som jag hoppats. 
Jag ville bara gråta, men Natalie satt bredvid mig så jag bet ihop. 
1. Animas Vibe med sensor 6-8 veckor om året. Gratis. 
2. Animas Vibe med sensor 365 dagar och betala kalaset själv. 
3. Annat märke på pump med allt nytt, sämre märke enl många och tål inte vatten. Sensor 365 dagar. Gratis. 
4. Låta allt vara å kliva upp om nätterna å kämpa vidare. Gratis. 

Första känslan, vi flyttar till ett landsting där de står för allt detta så N får den nästa vård hon kan få. 
Andra känslan, ska vi byta märke? Till en ny pump ingen av oss kan. Natalie som idag kan massor med sin pump, ska vi börja om? Hon kommer att bli ledsen. 

Idag pratade jag med Natalies dietist ang flingor och mjölk/fil. Vi ska fåntesta några olika bars som man kan smula ner när han äter för att hålla blodsockret i bra nivå. Förutsatt att hon har ett bra värde när hon börjar äta. 
Sen så ska vi ta hem en app i hennes IPad, kolhydratkoll tror jag den heter. Där kan hon själv kolla hur mycket insulin hon behöver. Kan bli en kul grej där hon kan vara delaktig. 

Idag har jag då pratat med min chef, hon vet att jag går hos en kurator. Hon vet att vi har det jobbigt och att nätterna ofta är jobbiga. 
Och nu ställde hon en viktig och stor fråga till mig som hon vill att jag fundera på. Då bröt jag ihop. 
Orkar inte riktigt ta de nu, å tårarna rann. Jag berättade om sjukhuset och då tyckte hon att jag direkt skulle ringa min kurator som redan har en dialog med N's läkare så hon kan driva detta vidare. 
Jag lugna ner mig och ringde AK. 
Hon blev heltaggad direkt. Hon ska prata med andra barnläkare som har koll på diabetes. Men även andra kuratorer ute i Sverige om hur dom ser på detta för att sedan trycka på hos N's läkare. 
Den känslan hon gav mig gjorde att jag känner lite hopp och glädje. Jag har någon som förstår och vill/kan göra något för vår Natalie ❤️ 

Allt sånt här gör mig ledsen, glad, förvirrad, tankspridd men även stark så klart. 
Men jag måste bara få en paus snart. 

2 personer har idag sagt att jag kanske borde sjukskriva mig några dagar, tanken har slagit mig. Men så synd om mig är de inte 🌸

/J


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0