Kunde knappast gått sämre 😢
Då va dagens höjdpunkt över, sjukhusbesöket för Natalie.
Slängde in mig lite lunch och en RedBull.
Lämnade jobbet kl 12, 12:15 stod jag parkerad och redan då funderade mycket över hur denna dag skulle sluta.
Hämtade ut en låda på hjälpmedelscentralen med alla nya hjälpmedel till N.
Slängde in mig lite lunch och en RedBull.
T kom med N och vi behövde inte vänta länge innan diabetes sjuksköterskan kom och vi fick komma in.
Emla på magen var de första som gjordes.
När vi packat upp så är inte sensorn med 😔 den har dom missat så vi måste tillbaka till veckan och sätta den.
Men vi fortsatte med själva pumpbytet.
Alla inställningar gick smidigt men sen skulle nålen sättas.
Vi gi k till ett provtagningsrum och tvätta oss och sen starta helvetet.
Natalie skrek och grät, hon sparkade och var helt hysterisk.
Sköterskan gick ut och bara vi tre var där med stängd dörr. Kändes som det tog 1 t innan vi satt nålen. Och då höll vi fast hon.
Bär en gråtande tös tillbaka till sköterskan. Hon tittar på oss med ledsamma ögon och frågar om det brukar vara så här. - Ja, svarade jag. Mer eller mindre så är det så här.
T frågade om hon hörde N, hon nickade.
Så nu blir det ett till försök med stickskola. Så ska ja ta detta positivt så är det just detta, men de va inte långt ifrån tårar 😢 på mig. Fy va jobbigt.
Och inte kommer de bli lättare till veckan när vi ska sätta sensorn för de blir emla och nål 😔
Det gör så ont i mitt ❤️ när jag ser henne behöva gå igenom detta.
Och hur förklarar man för en snart 8 åring att nålar är bra för henne.
Att hon måste bära pump och ha nu snart 2!!!!!! nålar på sig.
Hon fick nya kläder och en lemur 🙈
/J
Kommentarer
Trackback
